Nu när älgjakten definitivt är över så får man lite chans att reflektera. Jag är en sådan som inte köper nytt om det inte absolut är nödvändigt. Jag menar. Lite får man väl tåla. Om folk tycker att jag ser ut som Stig-Helmer Olsson på semestern bara för att jag råkar ha kvalitetskläder kvar från 70-talet så får de väl tycka det. Men vissa saker måste jag erkänna irriterar mig. Min jaktradio är en gammal Zodiac P-3206 från 1991. Det är inget fel på den. Den drivs med vanliga AA-batterier så jag kan alltid ha med mig en extra uppsättning och inte behöva bry mig om att behöva ladda radion. På den negativa sidan är att den bara har 6 kanaler. Grabbarnas nya jaktradiomodell kan sända och ta emot på säkert 30 kanaler. De har börjat jävlas med mig genom att först sända på ”mina” kanaler och sedan gå över till ”sina” kanaler som jag inte kommer åt. Såhär kan det låta.
– Grabbarna: Vad ska vi göra när det här är klart då? Några glas kanske? Eller byt till åttan så vi slipper Brynolf!
– Brynolf: Vafan!
Då jag är ganska hårdhudad så låter jag det inte påverka mig för mycket. Men ska jag vara helt ärlig så känns det ju lite ruttet. Är det verkligen vettigt att jag ska behöva köpa nya grejer av sociala skäl? Det MÅSTE ju inte sända på andra kanaler. Analoga nätet är ju inte direkt överbelastat. Kanske borde ställa mig utanför deras hus med en sändare som sänder på samma frekvens som deras trådlösa nätverk. Är sändaren tillräckligt stark så slår den ut deras lilla hemmanätverk. De skulle väl få psykbryt om de inte fick se strömmande Let’s dance när David Hellenius fjantar runt som någon slags arbetslös och desperat vettvilling. När blev det förresten acceptabelt att vara byfåne så länge man har tillräckligt stor publik? Nej, nu börjar jag nästan bli negativ så jag slutar här.