Det är en tufft att vara ingenjör nu för tiden. När folk pratar om arbetslöshet tänker de oftast på personer med yrken som anses vara lågkvalificerade. Där är nästan tabu att prata om arbetslöshet bland högkvalificerade. Jag har tidigare nämnt Ericsson. Nu när de har börjat avveckla sin verksamhet kommer en stor del av de som jobbat inom forskning och utveckling nu behöva söka sig till andra företag. Men vad är alternativen? ABB? Alternativen blir färre och färre. Har man förmågan finns alltid alternativet att jobba med inbäddade system utomlands. Men alla har inte möjligheten att rycka upp sig med rötterna och rota sig på nytt. Det är jobbigt för alla inblandade. Börjar kännas som att 90-talskrisen upprepar sig igen. Fast denna gång utan lika starka sociala skyddsnät. Konkurrensen ökar och den som inte känner det har haft väldig tur.
Vad kan man göra? Personligen har jag börjat försöka jobba mer och mer med inbäddade system. Det som kallas ”internet of things” kommer helt klart bli större. Många äldre ingenjörer vill inte hoppa på tåget då det kräver att man måste omvärdera och tänka om. Jag tror däremot att flexibilitet kommer att vara avgörande för den som vill ha jobb i framtiden. Många i min generation vägrar inse att det inte är en rättighet att ha jobb. Därför misstänker jag att omställningen kommer att bli hård. Har ingen aning vad man kan göra för att lätta övergången. Verkar som att vissa måste nå botten för att omvärdera saker och ting. Antar att det är vad som kallas för incitament. Vi får se vad som händer. Bil- och byggbranschen söker ju fortfarande folk. Anta ratt vi får sätta hoppet till Skanska, Sweco eller den del av Volvo som fortfarande finns i Sverige. Känns däremot tråkigt att marknaden krymper. Sverige var så i framkanten förut. Vet inte vad som hände men det som hände gick snabbt.